livet enligt bengan

om det är någon gång jag borde släppa lös all energi inom mig, är det ju faktiskt nu. jag ska flytta. min familj ska flytta. jag har längtat efter det här så otroligt länge, att få komma ifrån den djävulska ön som hållit mig tillbaka från omvärlden och tvingat mig att vara någon jag inte behövt vara. men istället för att rage:a runt som en duracelkanin på speed och göra fint, städa, möblera, måla, så drabbas jag av apati. jag sitter. och ligger. och sitter. ser på filmer. tänker. jag rör inte ett finger. jag vaknar inte ens. det enda som skapas av min former creative brain är överanalyserande konspirationsteorier om system och relationer, och en distans likt en vallgrav mellan mig och övriga människor i min närhet. jag kan verka så jävla närvarande, så levande. men det är bara några timmar om dagen, de timmarna jag slipper spendera här. "hemma". resten av tiden sover jag. jag är så beroende av röster och beröring och andedräkter från människor, bara känslan av affection. och som vanligt placerar jag folk på piedestaler, och mig själv på botten av glaset. som för övrigt är halvtomt, punkt. det är kanske sant som folk säger: för att kunna älska måste du först älska dig själv. fast fyfan vilken bullshit. jag älskar så jävla mycket, det är nästan läskigt hur mycket kärlek jag har inom mig, men hyser ett sånt förakt för mig själv att det bara är löjligt. att tänka tillbaka på varje rörelse, ord, utspel, och skämmas efter varje gång man vistats bland folk. det är bara, bara, bara löjligt. det finns så mycket jag tänker, så mycket jag vill spy ut på det här jävla tangentbordet (som för övrigt ser ut som skit) men allting bara fastnar. kanske för att jag inte vet. i guess i'm too obvious to figure out. fuck.

har kollat igenom lite old pictööööres som väcker lite memoriiiis. sooo, here comes the story of maj lajf!

liten och jättesöt

öh typ. glad och påpig.

cool.

estetisk och snaggad.

glad och så.

15 och sexig.

rödhårig och öh ja 14 år.

förälskad och glad, 18 år

brun, dräggig, full och glad på peace and lööööv.

taggad och spejzad i london, hela 19 barre

sexy massagegirl oh yeah

okey det var ju kul nu ska jag gå tillbaks till att vara förevööör alööööwn.

3 år gammal bild på en snaggad amandish. utan töjningar och allt. bluuööaargh.


I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
Cuz the day that you realize how amazing you are
You're gonna leave me

lycka är att hitta en semla i kylen när man kommer hem mitt i natten en vardagkväll
lycka är att hitta en hel cigg på marken när man är pank
lycka är att förstå att man kanske inte är så komplicerad som man alltid trott
lycka är att äta pizza med beasååås
lycka är att se en vän rock the stage som ingen annan
lycka är att på riktigt inse att snart är skolhelvetet slut
lycka är oväntade sms med fina ord
lycka är att behöva ta av sig tjocktröjan när man väntar på tuben av den enkla anledning att det är för varmt i solen
lycka är att se väggarna ändra färg i huset och hur allt stökas omkring och sedan bildar perfekt ordning för att göra utflyttningsfint
lycka är kyssar som smakar coca cola
lycka är perneeeeejsjön
lycka är flyktigt

herreminjesuskrist! vad lättad jag är. flyttar ifrån den här skitjävlabajsön om ca 3 månader. som jag har väntat. dock blir ett ytterligare ångestmoment att detta kommer att försena min påriktigahemifrånflytt en aning. menmen. jag har under ca 9 månader blivit lite utav en expert på att undvika familjeaktiviteter (så länge de inte involverar gratis sushi) och stängt både ögon och öron för rop och böner om delaktighet. fan vad jag suger. men det får mig att känna mig trängd. hela familjegrejen alltså. är inte ett big fan av family values och sånt, det gör mig oftast bara arg och rätt elak.

har apropå nada prodat lite på en låt till musikprodshowen idag, it's going awsome. ibland är jag awsome. nä men. ibland blir det fint när jag suttit i studion. typ idag. det blev fint, lite ambient bells och konstig bas och såklart seashore reverb. mi beloved seashore.
ska försöka smyga så osedd som möjligt ner till le kitchen och snatta till mig god delikatessyoughurt och sen röka en cigg. hade lyckats somna så fint, så ringer bajsmannen wille och väcker mig och får mig att attackskratta, så nu är jag piiiiiiiiiiiiiigg as a motherfucker.
HAR LUKTAT SOM EN SON OF A BITCH I TVÅ DAGAR NU! alltså en människa. som jag inte vill lukta som. inte äckligt eller så. bara jobbigt. eh. smelly nostalgia! eh. behöver någon att prata med, fan vad jag saknar när man alltid hade någon/några roliga persons hemma att kökröka (och kökkröka) med eller whöttevah spela tvspel med. även fast jag inte spelar tvspel öh. men jaja. im zorry men me don't feel zo väry comfie in dis haus.


cool with crystal.

så kul kan man ha.

IF ANYTHING WAS POSSIBLE WHO WOULD BE LIVING IN YOUR WONDERWORLD?
mina missar, fast svante skulle vara frisk.

MOST LOVED FAIRY TALE?
kajsa kavat och den där om flickan med elddonet.

THE LAST DREAM YOU CAN REMEMBER?
drömde att jag mötte ett sk. one night stand i gullmars, jag var skitful och han skitsnygg. ofcourse

IF YOU SAW A RABBIT RUNNING PAST WITH A HUGE CLOCK ON HIS BACK, WOULD YOU FOLLOW HIM?
definitivt

YOUR FAVOURITE VEGETABLE?
kronärtskocka, paprika, gurka, avokado

LAST THING YOU BOUGHT?
cigg

SOMETHING FUNNY OR WEIRD YOU DARE TO TELL US ABOUT YOURSELF?
jag kan dagdrömma hur länge som helst (vi snackar timmar)

HOW WOULD YOU NAME YOUR HORSE?
pompe, tycker det skulle vara ett ståtligt hästnamn. eller alfred.

WHAT ARE YOU REALLY GOOD AT?
övertänka saker. och laga mat.

WHO WOULD YOU RATHER HAVE AS A FRIEND: A FOX OR A UNICORN?
eh. stupid question. (enhörning såklart)

MOST LOVED SONG?
pass this on-the knife

FIRST THING YOU THINK AFTER WAKING UP?
typ: aaaaahhneeekjnerfnknrfknknsldlknfjndfbajs

WHAT KIND OF TEA?
chai, kryddigt, ingefärste

IF ANYTHING WAS POSSIBLE…
skulle livet vara ganska tråkigt. eller. ja. lätt i alla fall.

metoder jag för tillfället provar för att glömma bort hur smutsigt livet blivit: dricka öl utan att tänka på hur mycket pengar som finns på kontot, bjuda fina persons på kaffe, färga håret knallblålila, titta på oändliga mängder serier. en del metoder funkar, andra inte, andra helt okej, men det de alla har gemensamt är att each and every one of them är tillfälliga och definitivt bristfälliga. till och med hårfärgen bleknar, hur mycket den än överröstar oljudet just nu.

sitter vaken hos en fin människa, som ligger och gör konstiga sovljud. gosigt. är röksugen men vet inte om någon är hemma, vill inte nakenchockera. är uttråkad, men som sagt, ensam vaken. idag hoppas jag att wilke kommer till stockholm! det vore fint. man träffar så mycket bra människor, och så ska sj's tågpriser bestämma hur ofta man kan ses. skitvärld.
några stenar har lättat från mitt hjärta de senaste dagarna, jag kan slappna av mer nu. frågan är bara om det betyder att jag ska navigera mig tillbaka eller låta nya vindar föra mig vidare. detta är den främsta av saker jag grubblar över just nu.

det kommer lösa sig.

svacka svacka svacka svacka. botten botten botten. djupt djupt. nere.
saker är inte som de verkar, det är de aldrig. jag är inte som jag verkar, det är jag aldrig. om jag fick göra verklighet av min högsta önskan, skulle det vara att bestämma mina känslor. då skulle jag bestämt mina känslor för snart ett år sedan, då skulle jag bestämt mina känslor nu. jag skulle bestämt mig för att chilla galet, sluta bry mig så mycket, faktiskt inte bry mig någonting men jag kan inte rå för att jag saknar skiten ur människor. jag kan inte hjälpa att mitt stackars lilla hjärta (som verkar ha styrketränat eller något) bankar skiten ur min tidigare totalitära hjärna. det har bildat en slags hinna mellan mig och verkligheten det senaste halvåret, som jag med nöje stärkt och ytbehandlat för att hålla avståndet. nu verkar hinnan spricka, och jag med den. jag har ansträngt mig för att distansera mig mot anledningar att se svärtan i livet, men det är så jävla svart att det är fucking omöjligt. jag krackelerar. jag bryts ner, bryter ihop. det kan vara en låt, eller en lukt, som gör att hjärtat börjar veva mot den numera hjälplösa hjärnan of mine. jag har inget försvar längre. jag applåderar teknologin, för i verkligheten hade jag skrumpnat ihop. nu gav du mig en chans att vara den jag "är": förståndig, logisk, intelligent, eftertänksam, och framförallt: förstående.

i och med min.. "instabilitet" har vissa moment från mitt s.k. "förflutna" återuppstått. den där svärtan framför ögonen, vid de mest opassande tillfällen. rädslan. jag är alltid rädd. jag vet inte vad jag borde göra. det jag tänkt på i några dagar: bryta allt? avsluta det? all botten vi må ha, åt helvete med den. det verkar ju vara alla andras uppfattning, utom min, i alla fall. eller så kan jag fortsätta i detta manér. motarbeta hjärtat (med vissa hjälpmedel går det finfint) och återigen bli något utav en känslolös zombie som skrattar på kommando. sounds fair? eller. the big "eller". så pratar jag. rakt ut, till de berörda. säger vad som någon gång måste bli sagt om jag ska få sinnesro.

men det jag vill minst av allt, det jag är mest rädd för, är att vara i eran väg. så jag tror att jag håller käften.

mår skit, fyllesnackade iväg en massa saker (då menar jag massor) som jag inte borde ha sagt i fredags, men men. ibland får man unna sig att släppa lite på tyglarna, lätta på kedjorna som annars klistrar en mot väggen. inte för att jag känner mig mycket friare, snarare tvärtom. små saker jag gjorde, gester och ord, får min hjärna att överarbeta ångesten i efterhand.

önskar att du bara kunde komma lite, lite, lite närmare.

idag hade jag världens onödigaste dag som inte gav mig annat än sänglängtan och ont i foten. jag har inte varit riktigt med i skallen, vet inte om det var bra eller dåligt. nu ska jag berätta en liten historia från dagen:
stod i tio minuter med grov ångest i gullmarsplan, visste att jag hade 91 kronor på kontot, höll bankomatkortet i handen och kan nästan svära på att det bultade där mellan mina kokosdoftande fingrar. bjöd bort sista ciggen (eftersom jag är en ängel) och nu var jag röksugen och arg med ett hyffsat välfyllt konto. jamenvadåråduhadejurådmedettciggpaket kan man tänka, men fan, jag hade ju planerat att kanske överraska en vän med en födelsedagspresent i helgen. egoistkukhjärna. det blir ingen present, det blidde röda LM. korta.
jag hatar min kärlek till cigaretter så jävla mycket. jag hatar att jag älskar att frysa fittan av mig mitt i natten för att röka en tankecigg, filosoferarciggen, och jag hatar att jag tycker det är värt att gå upp och ner för trapporna i skolan, bli sjukt bajsnödig av eftermaten-ciggen och framförallt hatar jag att jag känner mig trygg insvept i en fimpdoft när jag nyrökt och roskindad dimper ner i ett ruttet bussäte. jaja. nu är det gjort, så nu blir det lite kedjerökning, skissande och skrivande inatt. har noterat att det finns lite champange i kylskåpet sen fääääärsgybbens medverkan i halv åtta hos mig, såatteeeh i'm just saying.

mysig dag helt utan poäng. passar mig perfekt.

min bästa vän är lite borta med vinden, men sånt ordnar sig

när jag borstar tänderna brukar jag springa omkring i huset asstressad, simultankapacitet heypårey

 

när jag lagar mat blir det jävligt gott. och ofta bulgur.  

jag är (lite) rädd för för min egen paradoxalitet, och min egen förmåga att förstöra för mig själv.

 

den värsta känslan är otillräcklighet

 

den bästa känslan är när man känner sig tillräcklig och viktig för personer i sin omgivning.

 

jag är bäst på att överanalysera mig själv, att lyssna.  

jag är sämst på att hålla tillbaka mina känslor

jag lyssnar på bon iver väldigt mycket för tillfället, men också en låt som jag skrivit musik till med en text som berör mig ända in i skelettet. 

jag pratar mycket! ofta om helt onödiga saker vid tillfällen då tystnad skulle passat bättre. 

jag tycker om att myshångla, titta på stjärnor och månen (yes nerdy but true), läsa om konspirationsteorier, sitta i studion hela dagen, göra framsteg (öh)  

kärlek är en knepig sak som jag helst inte beblandar mig med, iaf inte monogamiska relationer. men kärlek får man från många håll och jag uppskattar den kärlek världen ger mig enormt.

 

i somras var jag snygg! brun, långt hår, yummie på mig. i somras var jag gladare också, log mer och sådär.  

sist jag grät var typ i tisdags. 

när jag vill tänka gör jag det. jag tänker hela tiden, och sitter ofta mitt i ett ytligt samtal eller i klassrummet och tänker på det som för tillfället skakar om mig på diverse sätt.

 

när jag bakar blir det asgooooott! är skitsugen på att baka bullar. 

just nu tänker jag på orsaker till ångest.

idag har jag precis vaknat

ikväll ska jag plugga och kanske baka? 

imorgon kommer jag att försöka mitt bästa för att komma upp till skolan och gå igenom dagen med ett leende klistrat i fejjan. 

min mobiltelefon är nästan urladdad just nu, och en aning skev också då jag tappade den i golvet X antal gånger i torsdags (jävla öl).

när jag vaknar på morgonen pågår det en inre strid i mig, gå upp, inte gå upp, sova lite till, hinna äta frukost, blablabla.