livet enligt bengan

jag springer för långsamt, sjunger för falskt, orden fastnar på tungan. fråga: hur kan en människa bära så många kontraster? obstinat och autentisk, men rädd och blek. fråga: hur kan en människa bry sig om allting utom sig själv, och ändå somna med känslan av att man prioriterat bort allting som brukade betyda någonting och istället få somna ensam?

heavy are the locks
golden
don't glorify your pain
the grass is sticky
when on the other side
you can't dry us warm with the rain

orkar inte vara så jävla dum! idiot. jag är fan så pass tragisk att jag betraktar metros horoskop som någon slags profetia. ååååhh. har pluggat och bölat mig igenom dagen, jävla hjärta.

A is for age: 19

B is for booze of choice: öl.

C is for career: förhoppningsvis musikrelaterat

D is for your dad's name: fredrik

E is for essential items to bring to a party: aeeelkuhuuul, cigaretter och ett GLATT HUMÖÖR (det sistnämnda är jag ganska kass på)

F is for favourite song at the moment: typ alla på anton kristianssons debutplatta. vi förtjänar att bli lyckliga-anton kristiansson, allt som jag faller-anton kristiansson, atomvinter-anton kristiansson

G is for favourite game: LIVET! eh. ölspelet

H is for home town: stockholm

I is for instruments you play: gitarr, synth (för nä spelar verkligen inte piano...)

J is for jam or jelly you like: jordgubb, björnbär

K is for kids: ne du, det blir nog inte av

L is for living arrangements: rött hus med vita knutar på landet med min familia. snart slipper jag skitn

M is for mother's name: ann

N is for name of your fav city: stockholm, london

O is for overnight hospital stays: ingen. ja utom när jag var en new born bebi då.

P is for phobias: öhm.. snarare situationer än subjekt. men typ. delar av mig?

Q is for quotes you like: "jag har trott att jag var alldeles för trasig och fördärvad för att räddas, men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta" kommer bara på anton kristiansson just nu, knarkar skivan

R is for what you love to read: självupplevda berättelser, verklighetsflykter (om magi och liknande, skönt att drömma sig bort liksom), saker som mina vänner skrivit.

S is for sartorial style: weeehh... bekväma saker som är snygga. eller? orkar inte riktigt bry mig längre.

T is for time you wake up: veckodagar runt 7 eller tidigare, helger är olika. jag har en tendens att vakna tidigt när jag har tid att sova ut.

U is for underwear: vita panties

V is for vegetables you love: kronärtskocka, röd och gul paprika, gurka, avokado (det kanske är en frukt? dunno)

W is for weekend plans: stanna hemma.

X is for x-rays you've had: för handleden, och senast var knät i slutet av sommaren.

Y is for yummy food you make: lasagne, crepes, canelloni, vegetariska kroppkakor, svamprätter

Z is for zodiac sign: stenbock. någon muppig amerikan påstod ju iofs för någon månad sen att datumen för stjärntecknena (?) egentligen var annorlunda, vilket isf gör mig till skytt.

Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: lol

Ä är för älsklings trend (Fav trend): all 90talsromantik som verkar pågå atm, buffalo shoes and so on. det äger.

Ö är för en önskan just nu (Wish right now): lite stabilitet och ett slut på mitt ständiga självförvållade mindraping,

det är så lätt att säga att man bör skylla sig själv. att vi bör kliva upp på morgonen med en vilja att göra dagen full av life changing experiences, och att allt annat endast är självförvållade skador. jag har sagt det själv, anklagat mig själv och andra för medveten självdestruktiv lathet. en ovilja att förändra sig själv och sin verklighet till det bättre. det är den kängan jag får i fejjan när jag med största noggranhet försöker förklara just denna ovilja för mina sources of life (läs: föräldrar) eller andra självutnämnda auktoriteter: "men.. det är ju ditt fel."
ja. det kanske är mitt fel. eller, klart som fan att det är mitt fel. jag väljer ju att inte gå upp. väljer att inte vara närvarande i någon annans liv än mitt eget. drar mig undan. jag väljer att göra det. men for what reason?
"du förstör ju bara för dig själv, fattar du inte det?" jo, men det är ju just det. jag förstår det så himla väl. det är som att jag vet lite för väl vilka knappar jag kan trycka på hos mig själv för att framkalla.. failure. det är som att jag vet lite för väl hur och när dessa ska användas för att orsaka maximalt damage.
"skyll dig själv". jag skyller inte detta på någon annan, endast mig själv. trots allt är jag given en stundvis extrem självmedvetenhet.
hur jag önskar att världen kunde fungera som jag fungerar. eller, hur jag önskar att man hade möjlighet att faktiskt skapa sin egen lycka, sin egen värld, utav de sticks and stones som redan existerar. min egen lyckas smed? bullshit. jag kan inte achieva min egen lycka, för den kommer alltid vara på andras villkor.
hur jag önskar att jag kunde designa en egen lited värld, till dig och till mig och till oss. klippa och klistra.

wounds will heal
not yet in pain
first comes love
then comes blood!
i am but a scar.

we are war
there will be blood
it's a weapon
there will be blood
mutual violence
here will be a crime scene



fett cool med svart på lipzen jao.

vaknar nästa morgon utan att vara lycklig av att ha hittat någon lika trasig att bli utnyttjad av


(lyssnar på anton kristianssons album som äntligen släppts och fy vad han kan skriva)

fyfan vilken skitdag, skithelvetesdag. har mått som ett svin, övertänkt en massa saker, absat skiten ur mig (imorgon blir det ciggköpartajm, löjligt att glädjas över sånt men ja.) and so on and so on. fick iaf lite fin fikatajm med nellsi och zarsi, goz. men såklart möts jag av den goda nyheten att någon i dansklassen har stulit 15 000 ur en persons väska, pengar som skulle gått till vår studentskiva. who DOES that? orkar inte. kom hem som ett vrak och få reda på detta. ska bända loss fejkstålhättan från mina weekdaycreeperskängor och använda som kaststjärnor (för ja, de är vassa) på denne tjuvs toung. alltså fuck it. orkar verkligen inte. funderar på att kapa håret också. FAST NE. fast det krasar som satan bara man petar på det. eller klippa lugg eller någe. slänger nog över en blond färg ikväll iaf, det blir väl antagligen grönt, men whattaheck. i värsta fall får jag köpa ny färg imorgon och leka rik. äej fuck this bajs bajsbjaskbkjsdnfksdbnfjkenfjknekjfnekfnekfnkjenfkjernfneAHAHAAHAHHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAKORV. vill kramas dirr, meneee det blijunte av när man är forever alone på en ö.

mysbild från i fredags


wounds will heal
not yet in pain
first comes love
then comes blood
i am but a scar

jag har ord
men
de spelar ingen roll när jag inte har ett språk

jävla skitdag.

vill se ut såhär exakt hela tiden:



men det gör jag inte.

en del saker gör så himla ont just nu. att jag tillåter människor att falla mellan mina fingrar, att jag inte känner mig själv alls. att jag går att läsa som en öppen bok, men att det är få som tar sig tid att ens läsa baksidan. att livet är så svärtat, att stränderna är mjuka men absolut inte långgrunda. ingenting håller. allt krackelerar, så småningom. det gör lika ont varje gång, och det enda jag kan göra för att förebygga smärtan är att långt innan sprickan blir synlig intala mig att det kommer göra så jävla ont när det går sönder.

har lite korvar i huvudet just nu. är cool.



och såhär ser tillståndet ut atm.

såhär snygg vill jag gärna vara. vart fan har peruken tagit vägen?

vill att allt ska kännas lika awesome som det gjorde här, typ maj. så himla bra. när jag läser texter jag skrev då, förstår jag hur förutsägbar jag är. jag uppfyller min egen profetia. sorglig man kan vara.

skriva skriva av mig. en sån kväll ikväll.
satt precis och tänkte tillbaka lite. på mina yngre tonår. 13-14-15. det känns så nära men samtidigt ljusår från nu. och det är ju lite både och. beror på hur man jämför.
hela min tonårstid har jag hyst ett sånt sjuk förakt för mig själv. det har säkert alla. men. ändå. det här är ju jag. min hjärna, mitt hjärta, min puls. det enda som borde betyda något. men av rädsla för att inte bli respekterad har jag stampat skiten ur min självrespekt. avvikit från så många vägar, så många löften, både till andra och mig själv. alla brutna jävla löften. alla gånger jag betett mig som skit mot andra för att.. jag vet inte. förverkliga mig själv. men inget utav mina jag är verkligt. så jävla plastig, fast någon form av mjukplast, tjock blek och fluffig, som ser sjukt verklighetstrogen ut. jag förstår inte hur jag har orkat med. 7 år av total disrespect för mig själv. det är ju jag. hur kan man göra så? jag har alltid tagit de sämsta vägarna. valt de sämsta sätten att ta mig ur sitsar jag känt mig obekväm i, eller tamt stannat kvar som ett burdjur. men alltid, alltid, alltid det sämsta alternativet. jag börjar undra om det var en aning självmant. jag undrar hur jag skulle formats om jag fortsatt på diverse medz eller gått på diverse möten med skitpersoner. skulle jag fortsatt gå hos kvinnan som trodde på mina lögner om ångest över utseende pga pressen från media (för att slippa berätta hur det egentligen låg till. som jag inte visste, såklart), mått totally awesome och kirrat apartamento y novio en månad efter studenten? definitionen av lycka ääähh. not. eller? återigen. damn it.
jag kanske bara skulle haft det så jäkla gött. slippa undra varje minut vad folk tycker. hur jag uppfattas. sporadiska apatiperioder kantade av rädsla för det mesta. nej, fy fan. så jäkla vilsen. och bättre blir det inte. här sitter jag och ojar mig, igen. över allting. och det här ingentinget. ingentinget som styr mig, börjar kontrollera mig, bli mig.
äh, fuck it. jag är ingenting.
vill bara resa mig ur gyttjan. inte sitta här och gråta till melissa horn.

idag har jag lärt mig lite saker om mig själv, som jag kanske anat, men döljt så jäkla bra under inbillad skitmoral och känsloapati. jag är inte så enkelspårig som jag låtsats. eller, som jag trott mig vara ska jag snarare säga. jag har lärt mig att väggarna runt mitt hjärtas håliga kammare är tillverkade av gips snarare än betong. kanske är jag full av skit, kanske har jag bara fått helt fel uppfattning om de där chambers of my poor little heart. har alltid intalat mig att det inuti dem finns ett slags solid void, som inte går att rubba. men som sagt, jag kanske bara är full med skit. samma skit som alla andra, som normen. ack, denna längtan att alltid stå utanför den där satans normen. veta så mycket bättre. ha så mycket klarare uppfattning om livet. om kärleken. om livet. om kärleken. om allt. vilken jävla viktigpetter jag är. en messerschmidt af besserwisser av högsta grad. hur fan kan man intala sig och tala högt om att man vet så mycket bättre? politik, javisst, men känslor. hjärta. pulsen. hur kan jag tro att jag har svaret, när jag inte ens kan besvara mina egna frågor? trodde aldrig att jag kunde vända en människa ryggen för någon annan. inte på det viset. diskret, men hjärtskärande. och inte trodde jag att ingenting, detta ständigt jävla pågående ingenting, kunde såra mig. liksom bränna små hål. här går jag och oroar mig. över ingenting. men det är ju allting. allting är någonting, och för mig blir det så stort. i've always made birds out of feathers. lär mig snälla. lär mig hur jag ska reagera på mig själv, jag brukar kunna ta det så jävla bra. jag är städexpert, sopa skiten under mattan är min specialité. nu känner jag mig tvungen att lämna in en avskedsansökan från den här sjuka städfirman. jag har inte orken att göra mig själv illa längre, jag har inte orken att dra mig undan, varför i hela friden är inte allting bara självklart? varför är det inte så enkelt. mitt tidigare beteende har varit perfekt för den filosofi jag alltid levt efter. men. nu. vad nu? vad gör man när man finner sig i en situation så ovanlig att man glömt hur det egentligen känns och hur den ska hanteras? hur ska jag hantera mig själv? hur fan. samtidigt är jag aldrig säker, jag är som en jävla aprilhimmel. sjukt oberäknelig. men. äh. fuck. kanske är det risker jag behöver ta? men jag är ju så fruktansvärt jävla skiträdd att sumpa allt. en annan sak jag är expert på. äsch. fuck it all. håller käften som vanligt.