livet enligt bengan

wounds will heal
not yet in pain
first comes love
then comes blood!
i am but a scar.

we are war
there will be blood
it's a weapon
there will be blood
mutual violence
here will be a crime scene



fett cool med svart på lipzen jao.

vaknar nästa morgon utan att vara lycklig av att ha hittat någon lika trasig att bli utnyttjad av


(lyssnar på anton kristianssons album som äntligen släppts och fy vad han kan skriva)

fyfan vilken skitdag, skithelvetesdag. har mått som ett svin, övertänkt en massa saker, absat skiten ur mig (imorgon blir det ciggköpartajm, löjligt att glädjas över sånt men ja.) and so on and so on. fick iaf lite fin fikatajm med nellsi och zarsi, goz. men såklart möts jag av den goda nyheten att någon i dansklassen har stulit 15 000 ur en persons väska, pengar som skulle gått till vår studentskiva. who DOES that? orkar inte. kom hem som ett vrak och få reda på detta. ska bända loss fejkstålhättan från mina weekdaycreeperskängor och använda som kaststjärnor (för ja, de är vassa) på denne tjuvs toung. alltså fuck it. orkar verkligen inte. funderar på att kapa håret också. FAST NE. fast det krasar som satan bara man petar på det. eller klippa lugg eller någe. slänger nog över en blond färg ikväll iaf, det blir väl antagligen grönt, men whattaheck. i värsta fall får jag köpa ny färg imorgon och leka rik. äej fuck this bajs bajsbjaskbkjsdnfksdbnfjkenfjknekjfnekfnekfnkjenfkjernfneAHAHAAHAHHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAKORV. vill kramas dirr, meneee det blijunte av när man är forever alone på en ö.

mysbild från i fredags


wounds will heal
not yet in pain
first comes love
then comes blood
i am but a scar

jag har ord
men
de spelar ingen roll när jag inte har ett språk

jävla skitdag.

vill se ut såhär exakt hela tiden:



men det gör jag inte.

en del saker gör så himla ont just nu. att jag tillåter människor att falla mellan mina fingrar, att jag inte känner mig själv alls. att jag går att läsa som en öppen bok, men att det är få som tar sig tid att ens läsa baksidan. att livet är så svärtat, att stränderna är mjuka men absolut inte långgrunda. ingenting håller. allt krackelerar, så småningom. det gör lika ont varje gång, och det enda jag kan göra för att förebygga smärtan är att långt innan sprickan blir synlig intala mig att det kommer göra så jävla ont när det går sönder.

har lite korvar i huvudet just nu. är cool.



och såhär ser tillståndet ut atm.

såhär snygg vill jag gärna vara. vart fan har peruken tagit vägen?

vill att allt ska kännas lika awesome som det gjorde här, typ maj. så himla bra. när jag läser texter jag skrev då, förstår jag hur förutsägbar jag är. jag uppfyller min egen profetia. sorglig man kan vara.

skriva skriva av mig. en sån kväll ikväll.
satt precis och tänkte tillbaka lite. på mina yngre tonår. 13-14-15. det känns så nära men samtidigt ljusår från nu. och det är ju lite både och. beror på hur man jämför.
hela min tonårstid har jag hyst ett sånt sjuk förakt för mig själv. det har säkert alla. men. ändå. det här är ju jag. min hjärna, mitt hjärta, min puls. det enda som borde betyda något. men av rädsla för att inte bli respekterad har jag stampat skiten ur min självrespekt. avvikit från så många vägar, så många löften, både till andra och mig själv. alla brutna jävla löften. alla gånger jag betett mig som skit mot andra för att.. jag vet inte. förverkliga mig själv. men inget utav mina jag är verkligt. så jävla plastig, fast någon form av mjukplast, tjock blek och fluffig, som ser sjukt verklighetstrogen ut. jag förstår inte hur jag har orkat med. 7 år av total disrespect för mig själv. det är ju jag. hur kan man göra så? jag har alltid tagit de sämsta vägarna. valt de sämsta sätten att ta mig ur sitsar jag känt mig obekväm i, eller tamt stannat kvar som ett burdjur. men alltid, alltid, alltid det sämsta alternativet. jag börjar undra om det var en aning självmant. jag undrar hur jag skulle formats om jag fortsatt på diverse medz eller gått på diverse möten med skitpersoner. skulle jag fortsatt gå hos kvinnan som trodde på mina lögner om ångest över utseende pga pressen från media (för att slippa berätta hur det egentligen låg till. som jag inte visste, såklart), mått totally awesome och kirrat apartamento y novio en månad efter studenten? definitionen av lycka ääähh. not. eller? återigen. damn it.
jag kanske bara skulle haft det så jäkla gött. slippa undra varje minut vad folk tycker. hur jag uppfattas. sporadiska apatiperioder kantade av rädsla för det mesta. nej, fy fan. så jäkla vilsen. och bättre blir det inte. här sitter jag och ojar mig, igen. över allting. och det här ingentinget. ingentinget som styr mig, börjar kontrollera mig, bli mig.
äh, fuck it. jag är ingenting.
vill bara resa mig ur gyttjan. inte sitta här och gråta till melissa horn.

idag har jag lärt mig lite saker om mig själv, som jag kanske anat, men döljt så jäkla bra under inbillad skitmoral och känsloapati. jag är inte så enkelspårig som jag låtsats. eller, som jag trott mig vara ska jag snarare säga. jag har lärt mig att väggarna runt mitt hjärtas håliga kammare är tillverkade av gips snarare än betong. kanske är jag full av skit, kanske har jag bara fått helt fel uppfattning om de där chambers of my poor little heart. har alltid intalat mig att det inuti dem finns ett slags solid void, som inte går att rubba. men som sagt, jag kanske bara är full med skit. samma skit som alla andra, som normen. ack, denna längtan att alltid stå utanför den där satans normen. veta så mycket bättre. ha så mycket klarare uppfattning om livet. om kärleken. om livet. om kärleken. om allt. vilken jävla viktigpetter jag är. en messerschmidt af besserwisser av högsta grad. hur fan kan man intala sig och tala högt om att man vet så mycket bättre? politik, javisst, men känslor. hjärta. pulsen. hur kan jag tro att jag har svaret, när jag inte ens kan besvara mina egna frågor? trodde aldrig att jag kunde vända en människa ryggen för någon annan. inte på det viset. diskret, men hjärtskärande. och inte trodde jag att ingenting, detta ständigt jävla pågående ingenting, kunde såra mig. liksom bränna små hål. här går jag och oroar mig. över ingenting. men det är ju allting. allting är någonting, och för mig blir det så stort. i've always made birds out of feathers. lär mig snälla. lär mig hur jag ska reagera på mig själv, jag brukar kunna ta det så jävla bra. jag är städexpert, sopa skiten under mattan är min specialité. nu känner jag mig tvungen att lämna in en avskedsansökan från den här sjuka städfirman. jag har inte orken att göra mig själv illa längre, jag har inte orken att dra mig undan, varför i hela friden är inte allting bara självklart? varför är det inte så enkelt. mitt tidigare beteende har varit perfekt för den filosofi jag alltid levt efter. men. nu. vad nu? vad gör man när man finner sig i en situation så ovanlig att man glömt hur det egentligen känns och hur den ska hanteras? hur ska jag hantera mig själv? hur fan. samtidigt är jag aldrig säker, jag är som en jävla aprilhimmel. sjukt oberäknelig. men. äh. fuck. kanske är det risker jag behöver ta? men jag är ju så fruktansvärt jävla skiträdd att sumpa allt. en annan sak jag är expert på. äsch. fuck it all. håller käften som vanligt.

om det är någon gång jag borde släppa lös all energi inom mig, är det ju faktiskt nu. jag ska flytta. min familj ska flytta. jag har längtat efter det här så otroligt länge, att få komma ifrån den djävulska ön som hållit mig tillbaka från omvärlden och tvingat mig att vara någon jag inte behövt vara. men istället för att rage:a runt som en duracelkanin på speed och göra fint, städa, möblera, måla, så drabbas jag av apati. jag sitter. och ligger. och sitter. ser på filmer. tänker. jag rör inte ett finger. jag vaknar inte ens. det enda som skapas av min former creative brain är överanalyserande konspirationsteorier om system och relationer, och en distans likt en vallgrav mellan mig och övriga människor i min närhet. jag kan verka så jävla närvarande, så levande. men det är bara några timmar om dagen, de timmarna jag slipper spendera här. "hemma". resten av tiden sover jag. jag är så beroende av röster och beröring och andedräkter från människor, bara känslan av affection. och som vanligt placerar jag folk på piedestaler, och mig själv på botten av glaset. som för övrigt är halvtomt, punkt. det är kanske sant som folk säger: för att kunna älska måste du först älska dig själv. fast fyfan vilken bullshit. jag älskar så jävla mycket, det är nästan läskigt hur mycket kärlek jag har inom mig, men hyser ett sånt förakt för mig själv att det bara är löjligt. att tänka tillbaka på varje rörelse, ord, utspel, och skämmas efter varje gång man vistats bland folk. det är bara, bara, bara löjligt. det finns så mycket jag tänker, så mycket jag vill spy ut på det här jävla tangentbordet (som för övrigt ser ut som skit) men allting bara fastnar. kanske för att jag inte vet. i guess i'm too obvious to figure out. fuck.

har kollat igenom lite old pictööööres som väcker lite memoriiiis. sooo, here comes the story of maj lajf!

liten och jättesöt

öh typ. glad och påpig.

cool.

estetisk och snaggad.

glad och så.

15 och sexig.

rödhårig och öh ja 14 år.

förälskad och glad, 18 år

brun, dräggig, full och glad på peace and lööööv.

taggad och spejzad i london, hela 19 barre

sexy massagegirl oh yeah

okey det var ju kul nu ska jag gå tillbaks till att vara förevööör alööööwn.

3 år gammal bild på en snaggad amandish. utan töjningar och allt. bluuööaargh.


I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
Cuz the day that you realize how amazing you are
You're gonna leave me

lycka är att hitta en semla i kylen när man kommer hem mitt i natten en vardagkväll
lycka är att hitta en hel cigg på marken när man är pank
lycka är att förstå att man kanske inte är så komplicerad som man alltid trott
lycka är att äta pizza med beasååås
lycka är att se en vän rock the stage som ingen annan
lycka är att på riktigt inse att snart är skolhelvetet slut
lycka är oväntade sms med fina ord
lycka är att behöva ta av sig tjocktröjan när man väntar på tuben av den enkla anledning att det är för varmt i solen
lycka är att se väggarna ändra färg i huset och hur allt stökas omkring och sedan bildar perfekt ordning för att göra utflyttningsfint
lycka är kyssar som smakar coca cola
lycka är perneeeeejsjön
lycka är flyktigt

herreminjesuskrist! vad lättad jag är. flyttar ifrån den här skitjävlabajsön om ca 3 månader. som jag har väntat. dock blir ett ytterligare ångestmoment att detta kommer att försena min påriktigahemifrånflytt en aning. menmen. jag har under ca 9 månader blivit lite utav en expert på att undvika familjeaktiviteter (så länge de inte involverar gratis sushi) och stängt både ögon och öron för rop och böner om delaktighet. fan vad jag suger. men det får mig att känna mig trängd. hela familjegrejen alltså. är inte ett big fan av family values och sånt, det gör mig oftast bara arg och rätt elak.

har apropå nada prodat lite på en låt till musikprodshowen idag, it's going awsome. ibland är jag awsome. nä men. ibland blir det fint när jag suttit i studion. typ idag. det blev fint, lite ambient bells och konstig bas och såklart seashore reverb. mi beloved seashore.
ska försöka smyga så osedd som möjligt ner till le kitchen och snatta till mig god delikatessyoughurt och sen röka en cigg. hade lyckats somna så fint, så ringer bajsmannen wille och väcker mig och får mig att attackskratta, så nu är jag piiiiiiiiiiiiiigg as a motherfucker.
HAR LUKTAT SOM EN SON OF A BITCH I TVÅ DAGAR NU! alltså en människa. som jag inte vill lukta som. inte äckligt eller så. bara jobbigt. eh. smelly nostalgia! eh. behöver någon att prata med, fan vad jag saknar när man alltid hade någon/några roliga persons hemma att kökröka (och kökkröka) med eller whöttevah spela tvspel med. även fast jag inte spelar tvspel öh. men jaja. im zorry men me don't feel zo väry comfie in dis haus.


cool with crystal.

så kul kan man ha.

IF ANYTHING WAS POSSIBLE WHO WOULD BE LIVING IN YOUR WONDERWORLD?
mina missar, fast svante skulle vara frisk.

MOST LOVED FAIRY TALE?
kajsa kavat och den där om flickan med elddonet.

THE LAST DREAM YOU CAN REMEMBER?
drömde att jag mötte ett sk. one night stand i gullmars, jag var skitful och han skitsnygg. ofcourse

IF YOU SAW A RABBIT RUNNING PAST WITH A HUGE CLOCK ON HIS BACK, WOULD YOU FOLLOW HIM?
definitivt

YOUR FAVOURITE VEGETABLE?
kronärtskocka, paprika, gurka, avokado

LAST THING YOU BOUGHT?
cigg

SOMETHING FUNNY OR WEIRD YOU DARE TO TELL US ABOUT YOURSELF?
jag kan dagdrömma hur länge som helst (vi snackar timmar)

HOW WOULD YOU NAME YOUR HORSE?
pompe, tycker det skulle vara ett ståtligt hästnamn. eller alfred.

WHAT ARE YOU REALLY GOOD AT?
övertänka saker. och laga mat.

WHO WOULD YOU RATHER HAVE AS A FRIEND: A FOX OR A UNICORN?
eh. stupid question. (enhörning såklart)

MOST LOVED SONG?
pass this on-the knife

FIRST THING YOU THINK AFTER WAKING UP?
typ: aaaaahhneeekjnerfnknrfknknsldlknfjndfbajs

WHAT KIND OF TEA?
chai, kryddigt, ingefärste

IF ANYTHING WAS POSSIBLE…
skulle livet vara ganska tråkigt. eller. ja. lätt i alla fall.

metoder jag för tillfället provar för att glömma bort hur smutsigt livet blivit: dricka öl utan att tänka på hur mycket pengar som finns på kontot, bjuda fina persons på kaffe, färga håret knallblålila, titta på oändliga mängder serier. en del metoder funkar, andra inte, andra helt okej, men det de alla har gemensamt är att each and every one of them är tillfälliga och definitivt bristfälliga. till och med hårfärgen bleknar, hur mycket den än överröstar oljudet just nu.

sitter vaken hos en fin människa, som ligger och gör konstiga sovljud. gosigt. är röksugen men vet inte om någon är hemma, vill inte nakenchockera. är uttråkad, men som sagt, ensam vaken. idag hoppas jag att wilke kommer till stockholm! det vore fint. man träffar så mycket bra människor, och så ska sj's tågpriser bestämma hur ofta man kan ses. skitvärld.
några stenar har lättat från mitt hjärta de senaste dagarna, jag kan slappna av mer nu. frågan är bara om det betyder att jag ska navigera mig tillbaka eller låta nya vindar föra mig vidare. detta är den främsta av saker jag grubblar över just nu.

det kommer lösa sig.