livet enligt bengan

idag har jag fysiskt svårt att se på grund av nattens psykiska tillkortakommanden. jag kunde inte hejda det den här gången.
"du är medveten om att jag alltid kommer behöva dig mer än du behöver mig va?"
"ja."
"..det är skevt."
"nej."

det är tröttsamt att ha lamslagna ben i tjocknande kvicksand. en sluten käft, endast uppspärrade ögon. vibrerande näsborrar, tjut i öronen. min vardag går för tillfället ut på att censurera min hjärna från redan tänkta tankar om den svartaste av svärta.