livet enligt bengan

jag städade rummet. till min egen förvåning. nu är det rent och svalt här inne, fönstret är öppet och låter luften (extra bakterie edition, filtrerad av röda vildvinsblad som ligger tätt slingrade över husväggen, omsluter mig i blödröd atmosfär) leta sig in och berika hud med knottror. spegeln är fortfarande kladdig, dammig, fläckig, men är rädd att jag ska upptäcka sanningar. så den får medvetet förbli.. skitig.
jag undvek att tala om saker jag vill tala om, det blev för nära. för att tala om stora saker behöver vi berusning, både du och jag. det kommer väl snart. det är så många saker som tummar på mitt tålamod och förstånd. för att inte bli galen av paranoian som redar infekterat min syn behöver vissa saker få luft.