trycket inunder

börjar bli trött på att jag inte gråter. har så sjukt mycket att faktiskt gråta över. men nej, det här med medveten känsloavveckling sätter sina spår. wäääh. skulle vara skönt att kunna lätta på trycket lite, det blir så hemskt spänt i bröstkorgen nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0