livet enligt bengan

jag har aldrig varit förtjust i barn. jag tycker om att titta på dem när de är upp till fem år gamla för då är de gulliga, men att interagera och konversera med dem har jag alltid undvikit. mest för att barn är ärliga och inte har spärrar när det gäller vanligt sunt jävla förnuft. de är obehagliga, för jag vet inte exakt hur jag ska hantera dem. men nu, efter att ha hängt med sex tioåringar i tre dagar och faktiskt varit deras superior, kan det nog vara så att jag ändrat uppfattning. jag kanske har börjat tycka om barn. wehåå! jag kunde faktiskt stå ut med dem idag, trots baksmälla och en timmes sömn. dock blev det lite ångestswag när barnen ställde frågor om mig som jag inte kan svara på själv, men för dem var det så himla enkelt. de bara sa så som det ser ut, och så som det kanske är. menmen. mina barn är mysiga. schlänger in en keff bild från studenten i fredags bara för att liksom.


LOL såg nu att den här bilden är tagen när jag är mitt uppe i att ta av mig BH:n.... merffkmfkm....