livet enligt bengan

min tid på fryshuset är ööööver. jag känner mig så lättad, men så pumpad med geggsvart ångest att det gör faktiskt ont. paradoxernas drottning, som vanligt. men det gör ingenting. jag vet att det är såhär saker är när de är bra. jag går inte längre i skolan, mina betyg är fenomenala, jag har underbara vänner, jag slipper sova ensam om natten, jag håller på att flytta till en lägenhet med världens bästa balkong, jag har jobb hela sommaren, jag har angående det mesta slutat tänka sönder och överanalysera situationer. saker är bra. ändå lyckas det geggsvarta ta sig in under huden när jag ligger i armarna på en gosig pojk som fått mig att känna mig så jäkla trygg. igår natt blev jag rädd, jag vet inte om det har att göra med något form av efterskalv från studenten eller bara en liten släng av överanalyseraren mändish á la 2010. det fick mig iaf att tänka, vilket jag inte tycker om numera, så jag tänker helt enkelt sluta med det och leva i det som är bra. jag vet att det är bra.