livet enligt bengan

vill inte tillbaka till jobbet, de här tre lediga dagarna+helg har varit underbara just av den anledning att jag känt mig lugn. när jag jobbar, vet att jag måste höja pulsen till ett visst antal slag/minut för att synka maskinernas hastighet, kan jag aldrig vara lugn. huvudet hänger inte med. nu hänger jag med. nu är jag lugn. det är bara när jag tänker på jobbet, på hur jag mår när jag springer upp för trapporna på sandsborgs tunnelbanestation 05.50, som pulsen höjs, hjärtat börjar picka. 
mitt lilla hjärta försöker nog nöta hål i min bröstkorg. tydligen reagerar hjärtat mitt ganska starkt på den här lille pojken som ligger och genomför ännu en evighetssömns-session. pickpickpick. det är en tröst mitt i allt, att ha någon som får hjärtat att picka hårt och skoningslöst.