vi skriver första bladet, fastän sidorna är slut

ligger i min egen säng för första gången på fyra dagar, och fuck vad skönt det är. vill aldrig åka här ifrån. tack och hej, stannar här forever är det lugnt elleeer. vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, det finns så sjukt mycket saker jag måste göra och säga och ta tag i, men jag har inte kraften. disciplin släng dig i väggen, här kommer apatin. så party. vill mest slå mig själv i ansiktet på repeat, jag önskar så himla mycket att jag slapp vara den jag är just nu. att jag slapp fungera som jag gör. att jag visste hur man hanterar sig själv. hur man stänger av. jag har varit expert på det i en sisådär fem år, men helt plötsligt så är det lite här kommer alla känslorna på en och samma gång-mode. extremt ofrivilligt. extremt obehagligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0