livet enligt bengan

vad ont en verklighet kan göra. så hänsynslös en realitet kan te sig. utopin kan verka så ofattbart långt bort, när den i själva verket står och hamrar mot ögonlocken på en stackare. ser du inte att du fått det du vill ha nu? allt det där du glorifierat. du har smutskastat nuet, idealiserat drömmen. hur reagerar du nu? ditt drömska leende när du talar om den optimala surrealiteten har nu blivit berättigat; din utopi går sönder av fakticitet. hur vågar du gå sönder?! det ultimata brottet är paradoxalitet. du är den du alltid velat vara, punkt. men om du märker att.. någonting. någonting inte är samma. som förut. som innan. hur handskas du med ditt hjärtas absurdism? regnet tycks genomborra dig, se dig med tusen ögon. de ögon som aldrig annars varit öppna. nu är de i dig, ser varje ådra från perspektiv du själv aldrig haft förmågan att skönja. självinsikten.
vad ont en verklighet kan göra. så hänsynslös en realitet kan te sig.
men är det inte bara början? början på det där såret de talar om, knivspetsens första skrap mot hud fnasig efter en sju år lång vinter. början på.. livet?