tänkt om nuet
jag vill känna hur det känns att sprängas, för att sedan få uppleva att bli ihopklistrad till någonting. jag vill slås sönder mot trottoarkanterna, nu är jag bara sprucken. jag vill göra ont för att få höra någon säga att allt kommer ordna sig om vi bara väntar och värmer varandra. jag vill att allt ska svida bränna och klia bara för att låta livet ta tag i mig, nå mig, skaka mig tills jag är helt tom. nu känner jag mig kaosartad inombords samtidigt som apatin sörplar min benmärg och blockerar min ven. min puls hörs knappt, men vet inte om det slår så sällan att jag missar slagen eller om det slår så snabbt att det nått en fart ohörbar för mitt smärtande svaga mänskliga öra. så vitt jag vet kan jag vara en blåval med 4 hjärtslag i minuten, men jag kan lika gärna ha ett kaninhjärta som slår så snabbt att slagen tar auditiv form av ett svagt brus.
låt mig bara gå sönder. allt jag vill är att bli hel.
Kommentarer
Trackback
