livet enligt bengan

de här drogerna kommer aldrig stilla dina begär. jag vet inte vad du drömmer om, men inga berusningsmedel kommer att fylla upp dina tomrum. jag är ingen kärring som delar ut moralslag under bältet men jag är ärlig, orolig och sårad. människor förändras, byter banor vänner och mål, men du följer stigar som leder rakt i fördärvet. allt som oftast behöver vi en flykt från verkligheten, så känner även jag, men ditt sätt att behandla ditt liv som ett nöjesfält där kravet för att bli insläppt är minst en halva gräs äcklar mig på ett sätt. du är så medveten om vad det här gör dig till. du är så medveten om hur andra ser dig. jag älskar dig och vill inte se dig fara illa, jag vet hur det kan sluta när man börjar identifiera sig med drogerna snarare än att använda sig av dem för att nå ett stadium eller uppfylla ett syfte (en morbror med hepatit c tar ibland ner en på jorden). detta är ännu ett av alla brev som jag aldrig kommer skicka men så får det bli. jag kommer antagligen stå bredvid dig ett tag till för av någon anledning kan jag aldrig släppa dig helt, men jag önskar att du kunde använda dig av andra saker än en spliff för att hitta en identitet som passar dig. för du är fucking underbar utan din skit men sånt ser väl bara folk från utsidan.