krossa mig, jag är ingen diamant

allt spricker, går sönder, pulveriseras. vare sig man vill det eller inte. för fyra dagar sedan var det en trygghet. nu? ännu ett skäl att bli besviken. ännu ett skäl att tänka dom här jävla tankarna som får mig att sjunka och sväva på samma gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0