livet enligt bengan

är lite less just nu. sitter och tänker på lycka, kärlek och respekt osv. är inte det vad man borde ha för varandra, i alla fall de man bryr sig om mest och står närmast? tydligen inte. det var länge sen jag kände att dom jag står närmast var glada för min skull, det verkar snarare som att min lycka bara för med sig problem? den attityden suger. den attityden jag träffat på den senaste månaden SUGER verkligen så jävla många kukar. jag menar varför, VARFÖR i hela fridens jävla namn är det ok att behandla mej som jaa i princip skit för att jag är glad??? eller för att det är glad kanske det inte är. men när jag för första gången på länge känner mej glad å ja allt dedär så verkar det som ett hinder för mina vänner, hur fan kan det vara det? det är så jävla respektlöst att bara rycka på axlarna och behandla det hela som luft. jag har hittat en superfin brud jag vill vara med och då får jag mest pikar och ja, utfrysning som svar? är det inte meningen att mina vänner ska bli glada och säga åååhh vad kul för dej att det går bra? nej tydligen inte. gah. blir verkligen tokless. JAJA.