körtelfeber och kärleksfeber

Bestämde mej nyss för att starta en blogg igen. en helt opretantiös (tror det betyder det jag menar) blogg där jag bara skriver det jag vill. Har bitat Dea rätt av men jaja!
Nu ligger jag iaf hemma i mitt ex-hem, alltså hemma hos mina föräldrar och systrar på Färingsö. Jag har körtelfeber. har degat här i en vecka pga min svåra sjukdom..
okej let me tell you the truth about körtelfeber: det är fan inte så illa som det står i alla forum. visst, det är förjävligt, min hals är så uppsvullen att jag inte kan äta, jag blir yr så fort jag ställer mig upp, min hals ser ut som Gastone's hals (nivet biffhunken i Skönheten och odjuret) pga svullna lymfkörtlar och min nacke är stel som en pinne. MEN. jag behöver inte röra på mej alls, jag får ligga hemma och kolla på tv och sitta vid datorn och skylla allting på att jag har körtelfeber. så jävla värt. dock börjar det bli lite jobbigt att ha pissdålig andedräkt nu. och det är jättejobbigt att äta för jag ser ut som jabba the hut eftersom min näsa är så täppt att den inte går att andas igenom. då blir resultatet att man måste dra djupa andetag med munnen medans man tuggar=äckligt.
så.. jag hoppas iaf att körtelfebern går över snart. det är inte så troligt eftersom det typ tar en månad att bli frisk men aja. hoppas kan man ju. men allting försvåras ju med körtelfeber. till exempel:
-gå till skolan. omöjligt i mitt tillstånd. konsekvens: jag halkar efter gryyyymt mkt i skolarbetet. äh då är väl allt som vanligt
-närkontakt. jag kan inte kramas (jag älskar att kramas) och jag kan inte pussas med min fina. åh vad hon är fin.
har tänkt på henne mycket idag. som i kung av sand låten: hör du sången dom spelar på radion, varje ord verkar handla om dej. så har jag tänkt på henne idag.
The silence isn't so bad
'til i look at my hands and feel sad
cause the space between my fingers
are right where yours fit perfectly


fattar inte riktigt varför jag är så dum och inte bara låter allt positivt som händer grabba tag i mig, istället för att överanalysera och vrida till allting. det är som att mitt inre jag inte tycker att jag är värd lycka osv.. fast när jag tänker på det, så är jag nog inte det. vem fan är det. jaja. från och med nu ska jag iaf försöka att uppskatta de som verkligen uppskattar mig, och inse att när folk visar sin uppskattning så gör dom inte det för att dom tycker synd om mej utan för att dom tycker om mej.
slut för idag.
hej sara.

Kommentarer
Postat av: Helena

Du är så fin fin älskling.

2010-02-24 @ 13:49:30
URL: http://tellingstoriess.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0