ibland är verkligheten det finaste man har, man har bara inte insett det än
jag har tänkt så jäkla mycket på senaste, mest för att jag fått långa stunder för mig själv och varit (är) sjuk men också för att jag upptäckt att min verklighet håller på att förändras så lite tänkande har jag nog gjort mej förtjänt av. jag har tänkt på allt från att vara lycklig till hemlängtan till vänskap till förhållanden till saknad till musik till mej själv till mina planer osv. bottom line: jag har tänkt mycket.
till att börja med: vad håller jag på med? är jag galen? eller bara mentalt normal?
jag bor med några av mina bästa vänner i en fin lägenhet nära skolan och ändå känner jag mej inte hemma och längtar hem till ekerö. vem FAN längtar till ekerö? men, när jag väl spenderade en vecka i mitt sk. föräldrahem, kändes det inte som mitt hem heller. jag känner mej hemlös. vart fan är det meningen att jag ska vara om mina två hem inte känns trygga? dum.i.huvudet.är.jag.
men idag har jag fått en sån underbar upplevelse. jag gick till skolan, grinig som fan, hade inte ätit eller sovit gott på natten, jag kände att febern började stiga, när jag kom fram till skolan hade alla redan ätit klart så jag pallade inte käka själv, och inga lektioner hade vi heller. askul. jag kände mej som störtsta ekarn (som vanligt när ja lodar efter dansarna) när jag fick fördriva tiden med alla dancers innan deras föreställning skulle börja. men sen när hela showen satte igång så blev jag helt varm inombords och jag blev så himla stolt över mina fina vänner som har sån gryyyyym talang. lite ("lite") avundsjuk blir man när man inser att alla ens finfinfina vänner har sån grym talang på det dom gör. får skriva upp det på önskelistan i jul tjoflöjt. iaf.
dom var så jäkla duktiga, jag satt och log som ett barn hela föreställningen.
efter the show sa david också (som fyller 18 barre imorrn!) att han ville bjuda mej på utekvällen imorrn!! GAH!!! den mannen vet verkligen vart allmosorna behövs och vilka fattiga som ska prioriteras (skämt åsido. tycker självklart inte att man ska ge välgörenhet till panka tonåringar. men. det betyder mycket haha). jag blev störtglad och gick som på moln hem, lyssnade på glad musik och kände att inspirationen började flöööda som aldrig förr! (jag har inte kunnat skriva musik på typ 100 år för att jag mått piss och haft 0 inspiration)
allting bara kom! jag satt med ett leende på läpparna ända till rågsved.
och det bästa som hänt mej på länge hände igår också. eller ja, det hände ju för längesen egentligen. eller nej men aa själva källan till det hände för ca 2 månader sen. i vilket fall. jag är f.o.m igår tillsammans med underbart fina helena som gör mej så glad. det här är en del av det som gör mej så förvirrad men samtidigt så himla glad.
det är verkligen inte likt mej att.. eh, stadga mej. dom som känner mej vet vad jag egentligen tycker om tvåsamhet och hur jag verkligen inte kunnat tänka mej själv som en del av det. men jag har upptäckt att det är rätt fint, iaf med helena.
nyårsafton. en fin kväll
till att börja med: vad håller jag på med? är jag galen? eller bara mentalt normal?
jag bor med några av mina bästa vänner i en fin lägenhet nära skolan och ändå känner jag mej inte hemma och längtar hem till ekerö. vem FAN längtar till ekerö? men, när jag väl spenderade en vecka i mitt sk. föräldrahem, kändes det inte som mitt hem heller. jag känner mej hemlös. vart fan är det meningen att jag ska vara om mina två hem inte känns trygga? dum.i.huvudet.är.jag.
men idag har jag fått en sån underbar upplevelse. jag gick till skolan, grinig som fan, hade inte ätit eller sovit gott på natten, jag kände att febern började stiga, när jag kom fram till skolan hade alla redan ätit klart så jag pallade inte käka själv, och inga lektioner hade vi heller. askul. jag kände mej som störtsta ekarn (som vanligt när ja lodar efter dansarna) när jag fick fördriva tiden med alla dancers innan deras föreställning skulle börja. men sen när hela showen satte igång så blev jag helt varm inombords och jag blev så himla stolt över mina fina vänner som har sån gryyyyym talang. lite ("lite") avundsjuk blir man när man inser att alla ens finfinfina vänner har sån grym talang på det dom gör. får skriva upp det på önskelistan i jul tjoflöjt. iaf.
dom var så jäkla duktiga, jag satt och log som ett barn hela föreställningen.
efter the show sa david också (som fyller 18 barre imorrn!) att han ville bjuda mej på utekvällen imorrn!! GAH!!! den mannen vet verkligen vart allmosorna behövs och vilka fattiga som ska prioriteras (skämt åsido. tycker självklart inte att man ska ge välgörenhet till panka tonåringar. men. det betyder mycket haha). jag blev störtglad och gick som på moln hem, lyssnade på glad musik och kände att inspirationen började flöööda som aldrig förr! (jag har inte kunnat skriva musik på typ 100 år för att jag mått piss och haft 0 inspiration)
allting bara kom! jag satt med ett leende på läpparna ända till rågsved.
och det bästa som hänt mej på länge hände igår också. eller ja, det hände ju för längesen egentligen. eller nej men aa själva källan till det hände för ca 2 månader sen. i vilket fall. jag är f.o.m igår tillsammans med underbart fina helena som gör mej så glad. det här är en del av det som gör mej så förvirrad men samtidigt så himla glad.
det är verkligen inte likt mej att.. eh, stadga mej. dom som känner mej vet vad jag egentligen tycker om tvåsamhet och hur jag verkligen inte kunnat tänka mej själv som en del av det. men jag har upptäckt att det är rätt fint, iaf med helena.
nyårsafton. en fin kväll
Kommentarer
Trackback
