ack vitabergsparken
det sjunger i mitt bröst på ett konstigt, sorgligt men ändå vackert vis. massa nya vänner på otroligt kort tid, nya erfarenheter såväl som upprepningar av några gamla, utflytt och inflytt och undran över hur framtiden kommer se ut, åtrå och hångel, busshållplatser om natten och sommar bland molnen är vad sångerna handlar om. sångerna i mitt bröst alltså. jag är lycklig fast olycklig, osäker men fast besluten. framtiden är oviss även fast jag vet hur allt kommer att sluta.
jag grubblar mycket samtidigt som jag nästan aldrig brytt mig så lite som jag gör nu. det är skönt.
igår var det sista inlämningsdagen för alla skolarbeten, och jag hann i tid! en sten föll från bröstet. självklart ville jag fira så jag drog först hem till dea och schlappade, sedan styrde jag lite folk till vitabergsparken. älskade vitan. det blev en fin kväll, väldigt fin. i slutet av dagen och början på nästa missade jag och en punkjävel för många bussar, men kom tillslut hem till kollektivet där både sebastian och alexandra var vakna.
hela kvällen var så jävla mysig och fin. allt är så jävla mysigt och fint just nu. fast ändå känns det som att varje dag är ännu en sida i boken om mitt liv, och av någon anledning känns det som att boken börjar ta slut. varje sida närmar sig ett avslut.
det jag gör medan jag väntar på svar är att flumma, gosa, äta, eventuellt sova, röka, öla och gunga.
emil i rågsved runt 4 imorse
